Vi vet att vi ska separera, men varje gång jag tänker på att säga det till domså låser det sig. De är fortfarande så små. Deras värld är vi, huset, vardagen, rutinerna. Tanken på att vara den som ruckar på det gör nästan fysiskt ont.

Jag fastnar i frågor som säkert är banala, men som känns enorma just nu. Säger man “mamma och pappa ska skiljas” eller “vi ska bo på två olika ställen”? Ska man säga att det är för alltid, eller bara ta det steg för steg? Hur mycket fattar ens ett barn på 5-7 år? Jag är rädd att säga fel saker och att orden ska följa dom länge.

Vi försöker hålla vardagen så normal som möjligt just nu, men jag märker att dom känner att något är annorlunda. Det känns som att vi redan sviker dom lite genom att vänta.

För er som har berättat för barn i ungefär samma ålder:
Hur gjorde ni rent konkret? Vad sa ni, och vad lät ni bli att säga? Hur reagerade barnen i stunden, och hur såg det ut veckorna efteråt? Finns det något ni önskar att ni hade förstått innan ni tog samtalet?